Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som i ärlig strid ni ej förvärfvat.
Ej jag grät ju, fast jag sålt min sista
Häst och gick att köpa säd af eder,
Den ni spart blott för att kunna pressa
Högsta priset ur det svultna folket.
Ej jag grät ju, fast ni tåtel blandat
I den råg, hvaraf jag tänkte utså
Än en gång på tegen, hvilken redan
Under fem år gäckat all min möda,
Som ni sjelf, så hård och så bedräglig.
Hunger var i långa år min gästvän.
Men jag ville ej min koja lernna
Tom åt den, då fädren der sett dagen
Och jag sjelf och de, jag gifvit lifvet,
Som ock derför en gång skola stämma
Mig inför Guds dom att stå till ansvar.
Nu jag gråtit, då jag såg min hemdal,
Som så rik er syntes. Ja, visst är den
Rik också på sitt sätt. Skåden skogen,
Som, lik er, i iskall stolthet yfves.
Den min brödskog är. Den ger en ymnig
Skatt af tiggarstafvar, då jag drager
Med de mina ut från fädrens hemvist.
Skåda blommorna af is. De frodas
Uppå tegen, som ni nöjd betraktat.
De mig gifva frukter, som jag berga
Skall för vintern, om ej förr de smälta.
Skåda stenarna, som ligga spridda,
Här och der i dal’n. Jag fresta borde
Om de äro hårda som ert hjerta.
Då det skall sig visa, om J kunnen
Säga, att de varda bröd — och vekna.”
Utan att uti sin feghet våga
Röja sin förbittrings vilda lmmdlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
