Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan han längta till de öde skär.
Hvilka höstens töcken undangömde
För den flyendes afsked?
Sök uti din egen barm. Ett svar
I dess djup uppå din fråga finnes:
Fogeln ju sitt bo i norden har,
Och sin enda sanna vår han minnes:
Lifvets flyktade första.
Aföked från ungdomen.
Sköna ungdom! se dig än tillbaka.
En gång blott, fast dina vingar skaka
Längtande att höjas opp till flykt!
Gjut ur dina sista morgonstrålar
En gång än det ljushaf, der sig målar
Gloriakrönt af ögonblickets blixtar
Lifvets bild, i famn af ljuset tryckt.
Der din varma hand sjelf penseln förer,
Snart Olympens glada svärm sig rörer
Kring oss, icke svept i töcken mer;
Och blott du kan lyfta sångens toner
Ifrån drifvan hän till Gudars throner,
Der han, upphöjd öfver låga dunster,
Afund, smärta dimomhöljda ser.
Lifvet städs skall dina vingar låna,
Då det dristigt med sin flykt förvåna
Eller med sin ijufhet tjusa vill.
Städse kärleken kan endast våga
Tända upp sin skära offerlåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
