Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brinnande, vid nattens dödsbädd dröjer
Hon, der mörkret syntes evigt throna.
Hyllande den ljusa, löfrik krona
Lunden, strålande, mot solen höjer,
Som sig sjelf med gyllne ax bekrönt.
Konungsfogeln på dess spira vakar:
Blyga sångmön uti näktergalens
Hjerta tiger smäktande, och dalens
Echo lyss, när forssens fåle skakar,
Skenande från klippan, silfverman.
Sänks ej Vestans vinge ren till hvila?
Somnar ej dess yra lust att smeka
Ängens blyga döttrar eller leka
Gladt med vågens glitter? Hvem att ila
Rastlöst så gaf dig, du svaga, kraft?
Och bevingad blommans vackra broder
Purpurmanteln ej ifrån sig fäller.
Der från hamn till hamn han kosan ställer;
Kryssar djerft nu kring på ljusets floder,
Han, som domnat för hvar nattlig fläkt.
Hvadan stammar detta lif, som svallar
I hvart väsens hjerta, som ur dvalan
Lyfter örnen opp och, nyväckt, svalau
Fram ur vågens stela famntag kallar
Till att bada sig i solens sken?
Hvilken är den gudamakt, som lindar
Smycken, skimrande af hoppets grönska,
Omkring flodens armar? Hvem att önska
Blomman lärt och fjuriln — liksom liindar
Flyktiga i sommarns paradis?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
