Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske skall en iskall hand dig bryta
Och dig fästa vid ett hjertlöst bröst:
Då förstår du tåren, som sågs flyta,
När din vår så nära stod din höst.
Slödaren.
Bort i blodig härnad drager hjelten.
Vinner segrar, vinner kungariken.
Och inför hans fötter kräla folken,
Som för vandrarn sanden uti öknen.
Och han slumrar sött i lagrars skugga.
Då mot honom växa nya stormar,
Stjelpa kungathronen, drifva kungen
Från sitt land och folk, som varit trogna
Hela dagen om. Men bort han drager,
Sörjer tröstlöst ej, hvad han förlorat:
Ty sitt mod han eger qvar och svärdet,
Som kan bryta väg till nya riken.
Åt en annan lyckan skänkt en perla.
Skön och herrlig, som förvandlat egarn
Uti rikedom till furstars like.
Men i öfvermodet grep han skatten,
Krossar den och bortströr skira gruset
I en fradgan de pokal, som fylldes
Intill brädden utaf cypervinet.
När han tömt den, och när ruset vikit,
Drar han fattig såsom förr i verlden:
Ledd likväl af tron uppå sin lycka
Och med minnet deraf i sitt sinne
Känner lian sig icke helt förarmad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
