Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den tredjes lockar leker ungdom,
Utaf friska fläktars vingpar buren;
Strör inunder flykten på hans kinder
Sina skönsta rosors blomsterkransar,
Gjuter i hvar åder eldens strömmar
Och uti hvart andetag en njutning.
Sjelf han brusar fram uti dess yra. — —
Men, se! Fläkten i hans lockar bytes
Uti storm; och blomstermattan vissnar;
Elden slocknar, njutningen förtvinar;
Af sig sjelf han mörknar till cn skugga.
Men han blickar, fast med’mattadt öga,
Djerft mot lifvet: ty ej hoppet svikit
Honom än; och allt med det han eger.
Men med ögat, vändt från lifvet, stiger
Der ännu en ann’ — med tunga fjät han
Trampar heden, önskande, att denna
Måtte remna och uppsluka honom.
Och fast han ej mistat kungariken,
Ej berusad sina skatter tömde,
Ej lät njutningen sin ungdom sköfla,
Tycks han dock förlorat mer än desse.
Hvad sågs han förslösa i sin blindhet,
Som, mer vftrdt än detta allt, nu saknas?
Blott ett bjerta, som slog ut för honom
I sin första, enda kärleks skönhet;
Blott en blick, der denna kärlek talat;
Blott en mun, der denna kärlek tegat,
Blott en himmel, som i stoftet fallit,
Har han offrat upp för evigt, evigt.–––
Derför utan mod och lycka, utan
Hopp han stapplar mot den nära grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
