Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derför ock, när fjällets panna dagas,
När den kalla Memnonsstoden klingar,
Badande i ljusets unga ström,
Skall du, evigt ljusskygg, hädanjagas,
Flyktande på töcknens kulna vingar,
Som för morgon nattens dunkla dröm.
Den Viöönande roöcn.
Trängre galler q vallen gjuter
Kring en fången, enslig dal;
Nattens lugn lian deri sluter,
Utestänger dagens qval.
Hvarje kjertas hydda bjuder
Friden in som älskad gäst,
Ilelsad af den sång, som ljuder
Från hvar känslas strängar bäst.
Sakta skälfver vikens vatten,
Sänkt af trötthet, höjdt af fröjd,
Då den samlar silfverskatten,
Fallen ned från månens höjd.
Framför stjernan sippan speglar
Sig i ängens ögon blå:
Vestan, kär, till henne seglar:
Vinner blott en korg derpå.
Då han smekande sig höjer,
Söker tröst hos sorgsen ros,
Der sin brudkrans ned hon böjer,
Drifs han äfven dä’n sin kos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
