Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb till skutt ej annat au sin skönhot
Och tion kärlok, som omätligt dristig,
Lik lians bröder, bergets branta strömmar,
Framdref honom öfvcr farors afgrund.
Nu han trotsat döden för ett möte:
Men ett möto, som är blott ett afskod
. Ifrån henne och från lifvets lycka.
Ack! Han älskar henne mor än lifvet;
Hennes lugn han mod sin död vill gälda,
Hor han går att söka don i strider,
Il vilka oj till valplats ha hans hjorta.
O! Han önskar, att i krigets hvimmel
Ron han stode. Hvad kan dotta bringa,
Som hans mod mer blodigt skulle pröfva
Än den striden, hvilkcn nu till motvärn
Manar honom mot det ljutligastc,
Ilvaraf någonsin hans sinne tjustos!
Hon i lust och nöd vill följa honom,
Hela farorna och dela döden;
llon vill kasta sig uti hans armar,
Lik en blomma, som af stormen lösryckt,
Följer forsen genom bergets klyftor.
Men han älskar henne mer än alla
Sina skönsta drömmars djorfva bilder.
Hcrför vill hau lcnma henne, liksom
Helgonbilden leninus uti kyrkan,
När en biltog, som för denna knäböjt
Sista gången, störtar bort i landsflykt.
Och hon tviflar dock uppå hans kärlek,
1 den stund lian deråt bragt det högsta
Offer, som kan bringas af ett kjerta,
Redo att försaka allt, förutan
Att en vedergällning derför hoppas.
Hau blott beder: icke hård du vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
