Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mera äu mitt öilc, som mig kastal
Likt ett träd på bergets vilda branter,
Hvarifrån det längtande ser neder
Emot dalens herrligaste blomster.
Låt ditt anlet klarna, att jag måtte
Kunna taga med mig ljus i natten,
Uvari alla mina stjernor slockua.
Om min sista önskan utaf månen
Blefvc hörd, den vänligt skulle gjuta
Sina vackra strålars högsta klarhet
Öfver dig i sista afskedsstunden,
Att dess mörker uti dem försmulte.
Denna ljusbild skulle då mig följa
Lik den siifvorstrimma, hvilken sträckes
Efter seglarns mörka köl från stranden,
Då den skymmes mod det hem, den hägnar.1’
Knappt hån hviskat denna sista önskan,
Innan bleka strålar öfvergjuta
Flickans anlet, likt ett Hor af silfver.
Oeh han gladdes att sig bönhörd finna.
Kort blef glädjen. Nästa ögonblicket
lteu igenom denna klarhet trängde
Vigglikt, mörkt, en skuggas hvassa kanter.
Ljuset Höt ifrån en nattlig lampa.
Skuggan tecknade en dolk pä ljuset,
Innan den begrofS i bedjarns hjerta.
Skönhetens Död.
Kom med mig flicka: lät oss gå till grafven —
Ej till din egen dock; ty ej lill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
