Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och af detta älskas, sjöuk i hvilans
Famn att stärkt på nytt till lifvet vakna;
Medan sjelfva kärleken blott vakar
Lik en dröm uti ett somnadt väsen,
Flammar hatet med en vådelds klarhet,
Brännhet ur Jacoppos bistra ögon:
Ser sitt mål ur fjerran vinka tjusfullt,
Scr sitt medel, som att gripas väntar;
Och förstöring heter ändamålet,
Medlets hemska namn är härjningslågor.
Soui ett röfvarband i nattens tysthet
Bryter obevakadt fram till skölliug,
Sä ock smögo lågorna sig ljudlöst
Till sitt rof, och upp till slottets tinnar
Ren de klättrat, innan faran ropar
Till ett öppet öra om sin närhet.
Och när dammans återsken sig kastat
Pä Elvira, lyste den lik fanan
Midt i stridens vildaste förvirring
Som ett tecken, att det gällde lifvet.
Och osviklig sanning talar tecknet:
Livart Elvira, hvart Rudolfo skådar,
Mötes deras blick utaf en eldblick.
Ilvart de vända sig. omätligt vidgad
Öppnar sig en eldfamn att dem trycka:
Men ur blickens skenomhöljda lågor
Stirrar dödens djupa, toma öga;
Till lians kalla bröst drar eldens famntag.
Ur sin sällketsdvala spratt Rudolfo
Plötsligt till deu ljusaste besinning.
(¿Var jag värd ett öguakast, ett enda,
Som ditt hjertas värma för mig tolkat,
Dig jag räddar, om ock ur eu verldsbrand l”
Så han talte. Med förtvitians djerfhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
