Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vill en hägring måla än sin dikt
Och dåra vandrarns blinda tillförsigt,
Låt då din torra hand en hvirfvcl skicka,
Som honom lär att upp ej fåvitskt blicka.
Böj ned hans öga ödmjukt till ditt grus,
Likt nedåtvända facklans matta ljns:
Låt honom knäböjd bida sina öden
Och — halfdöd redan — frukta än för döden.
Slagfältet.
När rökmoln, hvirflande kring slagets fält,
Af nya blixtar städse genombräckas,
Man ser, hvad striden sårat, krossat, fällt,
Af ovisshetens isisslöja täckas.
Af en omätlig känsla själen förs
Dit, der hvar enskild smärta sammanrinner;
Af ingen enskild klagan örat rörs,
Till enskildt lidande ej blicken hinner.
Men när den slöjan slites uti tu,
Och dagen ser i remnorna omsider:
Hvart sår med blodig tunga tecknar nu
Allt, hvad det mer ej hoppas, livad det lider.
Då först sig striden klär i sorgeskrud.
Som stum fört vi Han uti stycken rifver;
Då viker från dess hufvud hvarje gud,
Och vid dess sida hvarje djefvul blifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
