Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomsterångor, dalens stilla andar
Smyga sig förtroligt om livarandra
Genom fönstren att kring altarrunden
Uti glädjesång och välluktsoffer
Bära menlöst fram livaren sin liåfva,
Ljuf, fast så förgänglig som de sjclfva.
Genom porten tränga menskoskaror,
Likt en flod, som bryter genom klippor;
Men som denne, hunnen ned i dalen,
Vidgar sig i högtidslugn deröfver,
Så ock breder sig den stilla hopen
Under hvalfven till en sjö, hvars stränder
Stänga undan stormarne och låta
Endast himlens ljus i böljan speglas.
Lättare än svalan, blomsterångan,
Lättare un sommarvinden, stiga
Ifrån djupet af den menskoböljan
Fromma böner, de der lyftas alla
Mot den höjd, från hvilket ljuset flutit.
Sjelfva strålen reder Jakobsstegen,
Ilvarpå englalätt de uppåt sväfva;
Tron och kärleken och hoppet bjuda
Åt dem vingar, om de svigta skulle;
Och som orgelns toner, fastän flutna
Ifrån hundra håll, tillsammansmälta,
Så ock gjutas alla böner samman
Till ett enda himlahvalf, hvaröfver
Strålar mildt en sol, som evigt lyser.
•
Ifrån menskosjälen stoftet skakats
Uti kyrkan, såsom utanföre
Ifrån vandrarns fot, och om än hjertat
Skådar lifvet genom glans af tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
