Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diu faders allvarsfulla blickar, fram.
Låt bonne obeslöjad stiga upp
1 all sin ljufhets himmelska behag;
Om också, när hou bryter fram med makt,
Till mig sin tillflykt döden måste taga,
Och genom honom jag dig skådar sist.
Det öiöta lcfvande i naturen.
Höst och vinter med hvarandra strida,
Segren lutar dock ät vinterns sida:
Luften suckar, böljorna de qvida;
All naturen läugtar att få dö.
Trädens grenar sinsemellan ryckas,
Liksom flyktingar, då de sig tyckas
Ömsesidigt orsak till sin lyckas
Undergång och stundens bittra nöd.
Ifrån lundens kronor slita kalla
Ilar deras löfverk: bladen fälla
Liksom brustna diamanter; alla
Glömt, att äfven de ha sett en vär.
Som ett minne utaf Hydda vårar
Står en lind blott qvar iiuuu: till tårar
Snön på bladen smältes, isen särar
Ej med hårda fjettrar äu dess löf.
Lind, din grönskas lifskraft syns ett under
Mi dt bland dessa vålnader af lunder,
Hvilkas lif re’11 spårlöst fallit under
Stormens våld och köldens lömska makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
