Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)in skönhet ensam qvar du liållit bara,
Men äfven den är ej, som förr hon spordes.
Hon är ej mera skönheten af våren,
Ej af dess förstling, skära purpurstrimman.
Dess färg nu stöter på den bleka dimman,
Som öfver rosor stänker kulna tåren.
O! Jag besvär dig: kalla, kalla åter
Din glada frihet, barn af lijertats oskuld!
Le, som du fordom log, ännu för ro skull;
Här finns nog sorg, som på fullt allvar gråter.
Ej din allena glädjen var, du röjde;
Den var ock min, oss alla den tillhörde.
Den var en harpoton, som bjertan rörde
Och ej blott strängen, livarur han sig höjde.
Allt tomare på fröjd bli jordens öden:
Gif derför åter (len, du tog ifrån oss.
Du är för ung att härma gamle Chronos,
Som, hvad han alstrat, offrar sjelf åt döden.
Du och öången.
Så tom syns verlden åter: i dess hvimmel
Mitt öga söker Dig, men ack! förgäfves.
Min stig är vandrarns, då på kulen himmel
Hans sista stjcrneljus i töcken qväfves.
Och allt, som blef af flydda stnnder gifvet
Åt minnet, saknaden med vemod väger,
Liksom den arme, när det gäller lifvet,
Hvad som att rädda detta än han eger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
