Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då minns min sång, att han ännu har vingar,
Fast deras kraft pä länge han ej pröfvat;
Och hän till Dig i djerfva slag sig svingar
Och återtar, livad tid och rum ha röfvat.
Du står för Dikten, som Du stod på tiljan,
I balens glans, i dunkla furuskogen,
Så ljuf, så älsklig, mellan bvita liljan
Och hvita rosen, som ren sväller mogen.
Och dig, o Dikt! jag ville öfvergifva,
Som gifver mer, än allt hvad verkligt heter!
Nu mig på nytt skall jag åt dig förskrifva
Med lif och själ för tid och evigheter.
Det tomma rummet, Sång, du bättre fyller
Med lif, gestalter, ljus och färg och toner
Än aftonrodnans dikt, som blott förgyller
De ödsliga, åt natten vigda zoner.
Till en dörjande moder.
Sorgens ilbud hasta
Genom rymdens haf
Och de stanna endast för att kasla
Ankar i en ofta öppnad graf.
Grafven: — våra hjertan,
I hvars rifna sår,
Svigtandc inunder tyngden, smärtan
Fäller en af minnet lyftad bår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
