Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dem vinkat fram till sig, fullbordat
Sin himmelsfärd tillbaka till sin källa.
Men år föråldrade till jorden sjönko,
Och nya trädde fram i stilla vexling.
Dock deras vandring störde icke Dig.
Som gick Din lugna, säkra gång uppft
Det rättas stig och ledde från hvart afsteg
De stapplande uti Din hjord till stigen.
Och föga kände Du af dessa vindkast,
Som skifta städs på verldens vida haf,
Och kallas med- och motgång, väntade
Med evig oro af dem alla, hvilka
Derute föra styret. — Lyckans yta
Låg spegelklar, orubblig, som en bergsjö,
Nu redan mellan fasta klippeväggar,
Af redlig vilja och af trones kraft
Till skygd för den mot stormens infall resta
Och dagens sol gjöt mildt sitt guld derpå,
Och nattens stjcrnor bodde gladt deruuder.
Väl mången strid det hade kostat fordom,
Och månget blodigt sär ditt bjerta fått,
Förrän ditt yttre ödes böljor tvungos
Att lägga sig vid Dina fotter lugna.
Dock striderna Du kämpat redan ut
Och såg mod stilla vemod ned på det,
Som kring Dig fallit, men med tacksamhet
Pä segerglädjen, Dig af Gud förunnad.
Dock ödets skiften, som Dig tycktes redan
Ha bortglömt längesen, uppsökte åter
Din dal och sprängde gränserna, som slöto
Din trånga verkningskrets. — Du kallades
Till väktarkallet högt på Zions vårdtorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
