Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sänd intill dess, o Gud! ett tårögt hopp,
Som stannar rördi vid hennes hjerta i sitt lopp,
Mot himlen vinkande, för livilken Hon nu biifvar.
Den flyktande cngeln.
Står med lyftad vinge Du nu redan,
Hulda ande, för att sväfva hädan
Ifrån jordens qvalmomköljda grus?
Vill den Höge, som Dig till oss sände,
Att Du bort så tidigt återvände
Till Hans himmel, till Ditt fadershus?
Kanske Han ej önskar, att en Engel
Stappla skall en gång med lutad stängel,
Jordisk blomma, mot sin sista färd.
Ack ! Du kan ej blifva jorden trogen,
Då Du vardt för himlen tidigt mogen
Och dess alla helgons sällhet värd.
Men om Du så tidigt hädanfore,
Blott en herrlig gryning Du ju vore,
Som, ej följd af dag och afton, brann,
Morgon är dock endast dagens knoppning,
Blott om qvällcns frid en ljuf förhoppning:
Ensam känslan den ej fatta kan.
Dröj då q var, sen Du liar stigit neder:
Sällan här en englahand ju leder
Mannen, som ett barn leds i dess clröm.
Lätt den lycklige, Du räckte handen,
Skulle öfver öknens böljor — sanden,
Sväfva hän till paradisets ström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
