Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock, måhända denna högsta lycka
Skulle Jakobsstegen undanrycka,
Hvilken sänks från molnen mot vår jord,
Och den dödlige, som finge välja,
Skulle gudahimlens sällhet sälja
Emot himlens, af din kärlek gjord.
Dock förlåt! Det heliga jag hädde,
Om jag trott, att någonsin Du ledde
Annorstäds än till det godas höjd.
Blif då när oss; annars skall det lida
Snart till dyster afton, och i strida
Tårar slockna lifvets hopp och fröjd.
Vaggan vid moderégrafven.
•
Första gången uppå jorden slår
Barnet upp mot himmelen sitt öga
Och besök för första gången får
Af en stråle, sänd ifrån det höga.
Strålen helsas då vid barnets mun,
Af det löje, som sig först der hvilar,
Likt ett rosensken, en morgonstund,
Uppå källan, fri från stormens ilar.
Sälla minnen hviska kanske om
Toner, hvilka fjerran ha’ förklingat,
Innan anden i ett fangsel kom,
Som en stund blott fången än betvingat.
Ljnfva drömmar tala säkert re’n
Om det ljus, som mellan gallret smyger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
