Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hur själen, åter frigjord, se’n
Muren ramlat, till sitt hemland flyger.
Bam! du ler mot minnets stjernehvalf,
Ler mot hoppets dunkelgröna salar,
Och du vet ej frukta jordens skalf,
Och för döfva öron åskan talar.
Och likväl hörs ej ett glädjeljud,
Fast så lugn till lifvets sång du vaknar;
Och hvar blick är mörk, lik nattens skrud,
Då hon djupast fallna solen saknar.
Allt är tyst kring dig, men du ändå,
— Om ej mållös vore högsta smärtan —
Skulle klagoljudet höra få
Tröstlöst qvida i de dinas hjcrtan.
Vet du, att det, hvaremot du trycks,
Slår för dig, som intet slår på jorden,
Gudarikt på kärlek, fast det tycks
Nu så armt att tolka den med orden?
Sök att lyssna till dess helga slag,
Sök att dig till det än mera närma:
Nog det har för lifvets längsta dag
Att dig lemna utaf ljns och värma.
Men du kan ej ta emot din skatt,
Vet dock icke, hvad du går att mista;
Morgon skulle mörkna då till natt,
Glädjens första tår ock bli den sista.
Dessa matta armar till en famn
Snart ej mera, ack! sig bilda kunn3,
Fylld af grus är snart den bästa hamn,
Som dig skygd mot stormen velat unna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
