Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och qvarhöll honom, städse mera snärjd
I markna band, dem han ej slita kunde.
Förnnilningsfesten stads en afskedsfest
Ju är från lifvets ungdomfröjd; men denna
En afskedsfest är blott från ungdomssmärta.
När porten mellan lifvets land och dödens
Slogs tidigt till, hlef sorgen endast qvar,
Lik sliten mantel fastnad vid ett gängjern.
Det gifs en sorg, som adlar menskosinnet,
Som barmens sår, i ärlig strid förvärfvadt,
En kämpe adlar; men det gifs en annan,
Som invid skenet af passionens hrand
I stycken rifver hjertats adelsbref
Och fräckt dem kastar uti röda lågor.
Det gifs en saknad efter lifvets glädje,
Som darrar mildt på hjertats brustna strängar,
Då söfda af en klangfull suck de somna;
Det gifs en annan saknad dock, som skorrar
Oändligt, oförsont i sliten barm,
Liksom insekten menskoörat rister,
Då den försåtligt smygt sig in deri,
När vandrarn uti vilda skogens famn
Har stapplat medvetslöst till rusig dvala.
Förgäfves klingar kring den vaknande
En nyäckt morgons friska fogelsång,
Besvarad af vallgossens glada toner;
Förgäfves sällhel, fröjd, förhoppning lånat
Af vårens milda fläktar nya vingar;
Förgäfves sköljer vårens rena luft
Hvar mulen, mörknad fläck från himlens hvalf
Och menskans panna; intet jubelljud
Det missljud öfverröstar, vandrarn bär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
