Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som Gud till skiljomur emellan er och oss
Har satt, och fräckt af eder öfverskridet blef.
Montgomery släpper hennes hand lös.
Jag måste dö! Mig dödens fasa griper ren.
Johanna.
Dö vän! Klenmodigt hvi för döden darrar du,
Det öde, som ej undflys kan. Se upp på mig!
Se! Blott en jungfru är jag, till herdinna blef
Jag född, och föga van vid svärdet är min hand,
Som den oskyldigt fromma herdestafven fört.
Men bortryckt ifrån barndomshemmets ljufva ängd,
Ifrån min faders hjerta, ifrån systrars bröst,
Jag måste här, jag måste — Gudarösten fram,
Ej egen lusta drifver mig — till eder harm,
Ej mig till fröjd, ett fasans spöke mordisk gå,
Kringsprida död och sist dess offer blifva sjrlf.
Den glada återkomstens dag jag ej skall se.
Förderflig blir jag än för mången ibland er,
Till enka gör jag mången, sluteligen dock
Omkommer jag, uppfyllande mitt ödes lott.
Uppfyll du också ditt, till svärdet modigt grip,
Om lifvets ljufva byte sen vi kämpa må.
Montgomery står upp.
Nå, om du dödlig är som jag, och vapen såra dig,
Kan det jemväl min arm förnnnadt blifva att
Till afgrund sända dig och sluta Englands nöd.
Mitt öde lägges i Guds nådefulla hand.
Fördömda! Dina afgrnndsandar ropa an,
Att de dig bistå! Och försvara nu ditt lif!
(Han griper till svärd och sköld samt angriper henne. Krigisk
musik genljuder på afstånd. Efter en kort strid faller
Montgomery.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
