Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem? Jag? Jag bilden af en man
Uti mitt hjerta låter dröja?
Det bröst, som fylls af himlen, kan
Af jordisk kärlek ej sig höja.
Jag räddarinnan af mitt land,
Jag, krigarinnan i Guds hand,
För landets ovän skulle låga,
För solens ljus det yppa våga!
Och jag förkrossas ej af blygd.
(Musiken bakom scenen öfvergår till en vek,
smältande melodi.)
Ve mig! Ve mig! Hviika toner!
Hur förföra de mitt bröst!
Hvar och en hans bild framtrollar,
Talar till mig med hans röst!
Måtte kampens storm mig fatta,
Lansens brusning kring mig ljuda!
Uti stridens ström af blod
Återfunne jag mitt mod.
Dessa röster, dessa toner,
Huru snärja de mitt bröst!
Hvarje kraft uti mitt hjerta
Löser sig i veklig smärta,
Smälter bort i längtans tårar.
(Efter en paus lifiigare.)
Har jag bordt döda honom? Kunde jag det?
Sen jag hans öga sett, jag hellre skulle
Mot eget bröst ha måttat mordets dolk!
Och är jag straffvärd, då jag mensklig varit?
Att sig förbanna vore synd! Förbanna!
När hörde du väl mensklighetens röst,
Då för ditt svärd de andra föllo offer?
Hvarföre var hon stum, då ynglingen
Från Vales nyss bad dig om sitt unga lif?
Ljug ej för ljuset, svekomhöljda bröst;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
