Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försök att låta lierrskarordet skalla,
Om någon vän ock räddare står opp.
Din tjusande gestalt af det, Du haft,
Är öfrig blott. Din skönhets gudakraft
Gör, att jag vågar, mäktar allt. Att ila
Den drifver mig mot sjelfva bödelns bila.
Maria.
Hvem räddar mig ifrån hans raseri!
Mortimer.
För djerfva tjenster kräfves lönen djerft!
Hvi tvekar hjelten ej att fältet bloda,
Då lifvet dock är lifvets högsta goda?
Den rasar, som det bort för intet kastar.
Först vill jag hvila vid dess varma bröst.
(Han trycker henne häftigt till sig.)
Maria.
Skall jag om hjelp då ropa mot den man,
Som rädda vill —
Mortimer.
Du är ej utan känsla;
Dig verlden ej beskyllt för iskall stränghet,
Dig kan den varma kärleksbönen röra,
Du sångarn Rizzio har lyekliggjort,
Och den der Botlnvell fick Dig enlevera.
Förmätne !
Maria.
Mortimer.
Han var endast din tyrann,
Som Du har älskat, darrande för honom!
Om blott förskräckelse Dig vinna kan,
Tid afgrundsguden! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
