Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu ändteligen nalkas, bojan faller,
Att fängslet öppnas, själen glad sig svingar
Till evig frihet opp på englavingar.
Då, lemnad i min stolta oväns makt,
Jag blef behandlad nesligt, så som det
Den stora fria drottningen ej höfdes,
Då var det tid att gråta öfver mig.
Välgörande mig döden nalkas, vännen
Af allvar full! Med sina svarta vingar
Min skymf han höljer. Af sitt sista öde
Blir menskan adlad, fastän djupt hon sjunkit.
Jag känner kronan åter på mitt hufvud
Och värdig stolthet i min ädla själ.
(I det hon stiger några steg framåt.)
Hvad? Melvil här? Ej ädle sir sålunda!
Statt upp! Ni till Er drottnings segertåg,
Men ej till hennes död har kommit hit.
Mig vederfars en lycka, som jag icke
Har väntat, då mitt rykte efter döden
Ej i fiendtlig hand är helt och hållet:
En vän och trosförvandt åtminstone
Står vid min sida uti dödens stund.
— Säg, ädle riddare, hur har det gått
I ett fiendtligt, oblidt land med Er?
Sen man Er ryckte från min sida, har
Min omsorg om Er ofta mig bekymrat.
Melvil.
Jag led ej brist; blott smärtan öfver Dig
Mig tryckte och miu vanmakt att Dig hjelpa.
Maria.
Hur mår Didier, min gamle kammarherre?
Dock säkert slumrar ren den trogne länge
Sin sista sömn, ty han var ålderstigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
