Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Ofvtrsn Ilningar.
Om denna kraftlös utur handen ilar,
Har jag ej qvar mer några andra pilar.
(Vandrare gå öfver scenen.)
Jag vill mig sätta uppå denna bänk,
Som lofvar vandraren en stund af hvila,
Ty här är ingens hem, och hvar och en
Går snabbt och främmande förbi den andra
Och om dess smärta ej sig bryr — Här går
Fnll af bekymmer krämarn och en lätt
Uppskörtad pilgrim, en andäktig munk,
Den dystre röfvarn och den glade spelman,
Dagdrifvaren, som lastat tnngt sin lmst
Och den från långt, afiägsna länder komne,
Ty hvarje stråtväg för till verldens ända.
De draga hvar och en hän på sin stråt
Till sina yrken — och milt, det är mord!
(Sätter sig.)
Förr, då er far drog ut, I kära barn,
Då var det glädje, när han återkom;
Ty aldrig han tillbakavände tomhändt.
Han gaf er då en blomma växt på fjället,
En sällsynt fogel, något Ammonshorn,
Som vandrarn plägar finna högt på bergen.
Nu går han till ett annat skytto bort,
Vid öde väg han tänker uppå mord;
Hans oväns lif är det, hvarpå han lurar,
Dock blott på er han tänker, kära barn,
Också i denna stund. Till ert försvar,
För att er oskuld mot tyrannen skydda
Vill han sin båge spänna nu till mord!
(Stiger opp.)
På ädelt vildt jag lurar. — Jägaren
Ju ej förtröttas att i flera dagar
Kringströfva under vinterns stränga köld,
Att våga djerfva språng från fjäll till fjäll,
Att uppåt klättra längs med glatta väggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
