Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som bäckens våg med lätta kisselstenar,
I ledband fört förmätet menskohjertan,
Som oceanen kastar hit och dit
Ett skepp af flarn, på hvilket barnen timrat.
Det skulle straffas för de fräcka brott
Och ryckas neder från den branta böjden.
Uppå hvars hjessa det sig svingat opp
Med egen kraft, som soln på iirmamentct.
Svårt var det att fördraga autolcraten,
Som trängt, ofrälse, med sitt svärd i hand
Ibland den j.helga’’ skaran af högborna
Monarker, längtande att sjunka ned
I skötet af den fredligt ärfda thronen,
Som barnen uti farfars gamla stol.
Den kampen gällde nu det högsta pris,
Som nånsin sattes för ett hunnet mål,
En vunnen seger, gällde verldens spira,
Och, om den icke vanns, ett fall så djupt,
Som Gäas söners från Kronions borg.
Det var förgäfves. Fåfängt slöste hjelten
Det starka skimret af sitt snilles fackla:
Det mäktar ej att lysa upp den natt
Af faror, hotande att äfven hölja
Hans forna bragders ljusa pyramider.
Förgäfves slungar kraften ut sin blixt:
Den krossar ej, den störtar ej till jorden,
Som fordomdags, förskräckta legioner,
Och nya härar växa upp alltjemt
Ur blodbestänkta fölten, der han vunnit;
Af egna segrar tärs han småningom,
Som jordisk hydda ofta smälter hän,
Der snillet gudagnista fängslad dväljes.
Förgäfves sluta än med blanka svärd
De tappra, trogna, mångbepröfvade
En ring kring hjelten, som en krans af stjernor
Sig sluter kring en måne i dess nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
