Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lyckan flyger från sin älsklings fana,
Som hennes kärlek egde mer än någon
Bland dödlige, som stolt har vandrat på
De hjeltars höga, solbeglänsta bana.
Förgäfves svänger Ithen sin blanka sabel
Att skydda Gallien mot den vreda här,
Som hotar att förtrampa hennes lagrar.
Hclvetien öppnat ren de höga portar,
Hvars bommar, molnen, skjutas af och an
Vid himlens stålblå hvalf utaf dess vindar.
Och genom dem framvältras krigets fors.
Men främst ibland de djupa leder tågar,
åled vild och bister blick, den höga Hämnd,
Utkräfvande åt sig ett blodigt offer,
Som Jasons brud för sin besvikna kärlek.
Oblidklig pekar hon på lidet hån,
På ära skändad, biltog, flyende,
Uppå Viktoria, släpad från sitt hem
Och buren fången bort till Seinens strand
Att smidas fast vid folkens nidingsstänger.
Dock mer än hon, förmår likväl ett barn,
Lättfotadt, sväfvande, som härold sändt
Att lifva skaran, af de ädla furstar:
Och hopp om frihet kallas jollrarn: qväder
Så ljuft en vaggsång för bedragna männer,
Som att det fostra, gjuta lif och blod —
Det blir väl man med tiden, sjunger då
En annan sång, ett väldigt kungadrapa. —
Men vildast bland de vilda syns i strid
En hord, vår tids vanslägtade centaurer,
De hafva vuxit upp på öde slätter
åled sina fålar, sammanväxt med dem
I fredens vilda lek, i stridens faror,
Tillsammans ofta klyft de strida vågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
