Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som rullas hän af Don mot Ijerran haf,
Tillsammans störtat öfver berg och dal,
Som dunkla skyar af orkaner drifna.
De äro krigets blodbestänkta gamar.
Som främlingar förskoningen och nåden
För evigt utestängdes från do gränser,
Der dessa öknens söner fostrats opp.
Men i de nejder, som de vilda härja, .
Der tala dunkla ärr, som sedan vuxit
På såren, som de slagit, högt om dem.
De gamle tälja mången stormig qväll
För barnen om kossackens grymma framfart,
De små då dricka ren med modersmjölken
Ej fruktan för dem, men blott törst att hämnas.
En mensklig känsla värmer ensam opp
Kossackens dystra, skoningslösa hjerta:
Och kärleken till hemmet heter hon.
Ilan trånar bort, om derifrån han rycktes,
Hans sinne hänger fast vid fädrens slätter,
Som furan vid den jord, som henne födde.
Men närmare emot Europas hjerta,
Som stolt det tror sig, mot Lutetias borg,
Af dunkelt blod förstockadt, drabba redan
De straffande, de tunga svärdens hugg.
Men långt från stridens buller, farans hot
Låg djupt i dalen af Ardenner famnad
En by, ännu af fridens blommor kransad,
Lik gliidtig barndom, hvilken hägnas ömt
Mot stormens sus af modrens hulda armar.
Och hydda stod vid hydda trefligt der
Liksom rn landtlig skara till en fest
Midsommars afton syskonligt förenad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
