Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men snart igenom fjällets höga livalf
En röfvarhop nu bryter sig en väg
Med skarpa klingor. Öfva helgerån
I detta fridens gamla, lugna tempel,
Derefter törsta de med blodig båg.
Kossaeker äro de. Hur ljulligt för dem
Att finna sällket, än, som kunde mördas!
Och dei; de störta fram, den bleka ångest,
De vildas förbud, flyr till säkert hem
I djupa skogars nattomhöljda kulor.
aHvem skall oss skydda?” ropar bruden tröstlöst,
Ilvars brudgums blod flöt på Valencias slätt.
aIIvem skall försvara oss?” så barnen klaga,
Hvars fäder kylde hjeltesinnets eld
Bland Rysslands is, i vilda ödemarker,
Och lemnat döende åt nordens storm
Den ära att dock ega större kraft
Är allt det herrliga bland menskors slägten.
Men modren svarar blott med brutna suckar;
Med varma tårar vattnar hon så ömt
Den ros, som vissnat på dess älsklings kinder.
Hon ser mot himlen: Ack! der den sig sänker
Mot jordens barm, den vilda skaran syns.
Den ilar fram. Dess härskri brusar likt
De afgrundsandars hånande Te Deum.
Och fram sig vältrat ren det forsens larm,
Och hvarje blick ett dödsbud sänder fram,
Och hvarje utsträckt lans är ren beredd
Att skoningslöst till dödens lia böjas.
Då träder opp mot dem en hög gestalt.
Han synes åldrig, lik en forntidssägen,
Med aftonstjernans lugn på höga pannan,
Der tidens ström de djupa fåror brutit,
Hvarpå dess våg flöt hän mot evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
