Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och på rena hjelteelden
lidelsernas aska strött,
Så att höga banan skymdes,
att i dystert töckengrått
Flutit hän hans ljusa ungdoms
herrligt klara himmelsblått.
Men från denna himmel susar
till hans hjcrta än en gång
Andan utaf rena fläktar,
hvilken sjunger ljuft en sång
Manande till bättre bragder
än de, han har utfört sist,
Och att återta’ den ära,
segraren, besegrad, mist.
Af den ende ovän, hvilken
han ej mäktat kufva än,
Träder bilden fram ånyo;
men nu strålar skönt kring den
Ädel höghet, och med vördnad
helsas den af hjeltens röst:
„0! Haf tack för varningsorden,
dem du sände till mitt bröst.
Dig, Demostenes, jag glömde;
mycket glömde jag med dig,
Ej ett solpar ryms på himlen,
sade jag i forna krig;
Men mitt svärd, hur långt det sträckes,
får nog rum på samma jord,
Hvilken undrande skall lyssna
evigt till ditt ljungeldsord.
Fast, som yngling, dig i striden
jag har slagit, dock som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
