Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvekande i morgonglansen
böljan låg vid Sunium;
Pallas-templct såg dit neder,
kvitt som gårdagsvågens skam.
Vaknande med strålar lekte
vindarne på marmorgrund,
Utan att de sjelfve visste,
kvart de öfver verldens rund
Skulle ställa vilda kosan.
Tveksamt, liksom deras kop,
Sväfvade kring land ock vatten
rycktets genljudsfulla rop,
Som förkunna, att den store
Alexander finns ej mer,
Att kan, snar, som förr till seger,
kastat bort till grafven ner.
Folkens öra knappt än vågar
sätta tro till dessa ljud,
Folkens sinnen fullt ej fatta
döden af en segergud;
Men de känna dock en börda,
kvilken kvilat länge tung
Öfver deras kjertan, smälta
liän, ock gammal liksom uug
Andas friare. Af stunden
ammas djerft ett vingadt kopp,
Som ej liar ett sorgligt fordom,
ock som blickar trotsigt opp
Mot de faror, som ej finnas,
då en framtid gömmer dem.
Atkeniensarn skådar åter
stolt på sina fäders kem:
Större tror kan sig ock verlden
vidare, fast blott en man
Gått ur denna bort. I templen
tända skaror offer an;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
