Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, beclårad, en verld
Tårarnes perltyngd har vägt
Mot Nnmantias stoft,
Mot Barcinernes stads;
Tyckte den lyfta det högt
Upp emot blånande rymd.
Aningen skymtade fram
Genom ruinernas brott,
Hviskade hotfullt dock,
Att de väldiges svek
Fälls ock af kämnaren: Tid,
Djupt såsom offret för våld.
Idogt i smickrets famn,
Gudarnes hycklande son!
Togs ditt rentvagna namn.
Gudar, som sveko, flytt. — —
När släcks i sanningens ljus
Äfven din skenfagra dygd?
Juliuö Cäöar.
Ronm redan öfver jordens länder,
Dränkta i sitt blod, sått draketänder,
Som belysta utaf tvedrägts bloss
Växte hastigt opp till jättemänner:
Och likt skuggorna, då mordet bränner
Höga städer, mellan ljus och mörker
På ruiner mot hvarandra slåss.
För triumfens vagn då hela verlden
Skulle fängslad spännas; gärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
