Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som dess alla skatters guld bli rik.
Örnen, som flög framför legionen,
Byter sig i rofvets korp, den sonen
Af dig, Bom, slappt lös att slitas
Om sin moders Tibersköljda lik.
Liksom blixten från det moln sig kastar,
Som af träskets dunster smittas, hastar
Cäsar ifrån sitt ocli lasters hem.
Äfven i lians stora sinnes lågor
Tidens stormar livirflat stoft, och vågor,
Gyttjefyllda, drifvit för att släcka
Ljusets gnistor, stigande ur dom.
Men när han på Alpens spets sig lägrar,
Eenad, ur dess klyftors jättebägrar
Friska, fria luften drack hans själ.
Skuggan flyktar åter bort för ljuset,
Ned mot djupet dignar tunga gruset,
Som sig lömskt i yeck af andens vingar
Gömt och dennas ädla krafter stjäl.
Och fast ned mot slätten Cäsar drager,
Slocknar icke mer den bättre dager.
Hvilkens klarhet för hans blickar brann.
Äfven här han möts af öde ställen,
Dock ej lika dem, som svepts af qvällen,
Utan dem, som morgonsolen icke
Än ur nattens famntag lösa hann.
Nya krafter fram på banan stiga
Att den gamla tiden djerft bekriga
Och att fälla det, hvars tid var all.
Men fast qvällen hotar lefnadsdagen,
Tid som verlden öppnas sarkofagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
