Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der de slogo neder, bäfvar jorden,
Och dess remnor slitas till en graf,
Som sitt skygd blott åt ditt hemland gaf,
Till en grift för fiendeme vorden.
Folken famla uti nattlig irring
Likt kometer, ryckta ur sin stråt:
Ensam målet, skymdt af blod och gråt,
Ser du klarnadt ur en verlds förvirring.
Upp ur intet växa höga hjeltar
Der, hvarest din örnablick dem ställt:
Och hvar’en på hundra striders falt,,
Dit du pekar, lyckans hjul framvältar.
Fast de trott, att blott dit sjelf den ville,
Deras kraft sin djerfva bana bröt.
Du de starke dock i ledband slöt
Och dem kufvade med högre snille.
Myndig vorden, trotsigt en omsider
Likaväl sin stolta kronas prakt —
Rik, lik oceanen, som sig lagt
Rundt kring jordens tinning — ät sig smider.
Samma folk, som ja till kungamordet
Skränat, ropar mot den djerfve ej.
Högt som bifallsjublet dock ett: nej!
Ljuder; från ditt bjeltebröst Hög ordet.
Kring den väldige en skara krälar,
Smekt och trampad ömsom af hans fot.
Af hans gunst att tjusas, af hans knot
Att slås ned du lemnar åt hans trälar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
