Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattig, herrskar du dock öfver nejder,
Dem ditt snille vann i bragdfullt krig;
Och de fästen, du der byggt, likt dig
Trotsa stormarne af alla fejder.
Men titanens lyckas sol för första
Gången tröttnar vid sin vändningskrets;
Sparsamt öppnar spirans nötta spets
Gyllne källor nu åt dem, som törsta.
Och då tvinar mångas trohetsifver;
Deras hviskning höjer sig till skrål;
Deras smekning byter föremål;
Deras bett försouingsbandet rifver.
Fram då trädde du, den öfvergifne
Bjudande ditt snille och din arm;
Delande hans motgång, lika varm,
Som hans medgång de åt den förskrifne.
Ku i honom du blott såg bland svärden
Det, som bars af väldigaste hand,
Skyddande ditt lialft förblödda land,
Emot hvilket störtat halfva verlden.
Likt ett torn uti Antwerpens murar
Du dig innesluter hög och kall,
Oböjd utaf jätterikets fall,
Dårad ej af svek, som kring dig lurar.
Som framför de fallna borgehvalfven
Portens höga båge står ännu,
Så för kejsarriket stod blott du,
Icke störtad ned af vilda skalfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
