Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De starke hjeltar längesedan
Bland feges stoft i gruset bo;
Och fridens dufvor söka redan
I forna örnanästen ro.
Oeh smickraru fräckt dens minne gisslar,
Han som sin afgud lydt:
Och folkens harm mot bojan gnisslar,
Hvari de egna svärd förbytt.
Af stundens nyck ej slaf,
I boja eller gråf
Sin ölverman
Ej marschen faun.
Fri är dess toners gång,
Der lif och död
Sjöng för hvarann
Sin kärleks högsta sång.
Erin har ¿crg.
Klär det vackra Erin ej sig grönt,
Ler ej majsoln mer nr Shannon skönt,
Låta vårens barm, de blommor unga,
Sig af fläkten ej i lunden gunga,
Då nu Erins hela folk har sorg?
Vårens fägring det ej trösta kan,
Der det sörjer som en enda man.
Så det hus, hvars fader är på båren,
Smyckas fåfängt af den blida våren;
Djup är dock de faderlöses sorg.
Irlands fader dock ännu ej dog:
Han, i hvilken allt dess hjerta slog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
