Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drabbar uti honom Irlands hjerta:
Derför dränkas i dess nya smärta
Alla minnen af dess forna sorg.
Svårläst domen görs utaf den tår,
Domarn fäller sjelf uppå det sår.
Som pu landets far att slå han tvingas,
Oeh af en omätlig suck bevingas
Ryktet, som kring Irland bär dess sorg.
Han, som rönt, att lagen är så hård.
Tar den dock ännu i trogen vård,
Manande allt folk att heligt svärja
Vid sin kärlek att sig kraftigt värja
Från livart utbrott af sin hemska sorg.
Än ur bojans dystra helgedom
Talar han om hopp, om mildrad dom,
Mildrad utaf desse hätske store,
Hvilka önska, att han redan vore
Der för evigt stum blir hvarje sorg.
Och hans röst, som bryts mot fängslets hvalf,
Kunde med en enda fläkt ett skalf
Väcka uti Irlands själ. Hans stämma
Mäktar dock än vida mer: att hämma
Skakningen, som väcks af Irlands sorg.
Trång är hans liksom den blindes verld:
Ej han ser, hur uti Dublins fjärd
Skuggan af hans vackra boning seglar.
Men ej bommen, som hans fångsel reglar,
Utstängt minnena af Irlands sorg.
Lika varmt han älskar än sitt land,
Och dess öde läggs än i hans hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
