Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och alla blommor, dem dess vilda lågor
Demoniskt tjusande omkring dig lockat,
De fallnat, vissnande i kalla mullen.
Men segerrikt mot det, som allt besegrar,
Emot förgängelse och död, sin strid
Ditt snillets alster, dem vulkanen fostrat,
Än kämpa trotsigt — skola evigt kämpa;
De blomma friska, som om morgondaggen,
Då denna dag rann upp, dem blott bestänkt,
Och liksom tidens ström ej Hytt deröfver.
Dock re‘n till sagans dunkla land förflyttas
De sägner, hvilka veta om din lefnads,
Den stormupprördas irrfärd omkring verldeu,
Hvari ditt hjertas oro fann ett uttryck.
Likt uret i sin pendels jemna svängning.
Jag spanat efter dina färders spår
Bland Oberhaslis ödsligt sk< na klippor,
Emellan hvilka deras vindlikt lätta
Stengetter tyckas simma uti luften,
Och gränslöst armod invid afgrunds djup
Uppsöker ej den nära döden — men
De glesa strån, hvaraf det arma lifvet
Bevekas kan att dö än mera långsamt.
När aftonsolens röda återglans
Förrunnit mellan dessa gråa klippor,
Likt nordens sken, som drickes bort af snön,
Då såg din siarande bland de skuggor,
Som trotsigt resa sig utur sitt intet
Mot skyn, titanen Manfred, hvilken kämpar
Med kraft af stoft emot det allra högsta.
Jag läst ditt namn, som ristats uppä pelarn,
Vid hvilken fastsmidd Bonnivard försökte
Att kyla ut sitt varma hjertas glöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
