Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trängsel spordes i det skönas riken:
Formen qvarstod spökligt: undanviken
Anden var, som lifvat denna hamn.
Men du vidgade de tempel qvafva
Och gaf mod åt snillet att ej slafva
Under toma reglors tvång, och stridbar
Skäl du gjorde för ditt seger-namn.
Ja, din dikt är eko af den tiden,
Som omkring din vagga flög, då striden
Slitit sina Askors alla band;
Då man hata kunde än som månner,
Älska, såsom lågans famntag bränner,
Och då „kejsarns” ord förmådde ensamt
Täfla djerft med svärdet i hans hand.
Hvarje annat genljud tröttadt somnar:
Vingen dock, som bär din sång, ej domnar,
Ty den stöder sig på Notre Dame,
Kan sig dristigt mot kolonnen bvila;
Höstens stormar, som med bladen ila,
Lyfta den, och sjelfva skymningstunden
Sänder strålar, som den lysa fram.
/
Öfver allt, der unga hjertans låga
Släckes, då de varmast hoppas våga,
Likt Hernani i hans högtidsstund,
Och der kungar, medan folken lida,
Roa sig, der hat och kärlek strida
Om ett välde öfver menskobarmen,
Gensvar får din sång kring verldens rund.
Manligt bor deri den djerfva styrka,
Som ger skäl åt langue d’oui att yrka
På sin arfsrätt till normannisk kraft.
Men som rosens blod på flickans kinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
