Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sig mecl skära liljor sammanbinder,
Så med kraften parar sig en ljufhet,
Sådan „langue d’ocsu fagra mör den haft.
I din sång ses än Neapels himmel,
Som din barndom lyst, än detta hvimmel
Utaf skuggors dystra majestät,
Der de, halkande på marmorstenen,
Spökligt irra öfver hjeltebenen,
Som fått ro i spanska katedraler,
•Fastän lifvet fåfängt söker det.
Ej jag sett, hur dessa skuggor vandra;
Länge jag likväl har känt till andra,
Hvilka sväfva öfver menskans själ.
Men jag kan ock glädjas öfver ljuset,
Som sig bryter segrande mot grnset:
Och din dystra sång mig derför skakar,
Men din ljufva tjusar mig likväl.
Så din sång är hemmastadd kring jorden,
Att der östern kastat längst till norden
Sista länken af sin förpostked,
Hjertat känt igen i dina sånger,
Hvad det kunde redan tusen gånger
Utan att förmå sin känsla tolka,
Då det älskat, hoppades och led.
O! förlåt om känslan, som mig drifvit
Att dig tacka för hvad du har gifvit
Afven mig, faun blott en ringa tolk.
Fordra ej, att en förgänglig stämma
Skall, i trånga kretsar endast hemma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
