Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längre än till låga kojans grund,
Som ren sjunkit, liksom vass-strån böjas
Under vågen, när af stormen plöjas
Djupa fåror, der förstöring utsås,
Och der skördar bölja samma stund.
Men hvem eger måttet af de trakter,
Hvilka skola famnas utaf makter,
Som sig lösryckt ur sin banas band !
Ingen vishet kan beteckna stråten,
Sedan rodret slitits ifråu båten;
Skall hon då för vilda elementer
Mäkta kasta opp en utmätt strand?
Ha! Hvem vet, om ej, när månen skiner
Nästa gång, han stirrar på ruiner
Lika kallt, som han palatsen ser,
Ser de strömdrag utaf menskokrafter,
Hvilka flyta, liksom lifvets safter
Genom ådran, i den stora staden,
Som sitt famntag åt en verld nu ger!
0! Hvad döden skulle jubla mäktigt
Öfver detta skådespel så präktigt,
Att dess toma öga aldrig än
Deraf fordom fyllts och än ej fylles —
Om med ens allt vigdes, som nu strålar
Här af mod och rikedom och styrka,
Till ett altar åt förgängelsen!
Och det skulle offer frambefalla,
Värda att på sådant altar falla,
Hyllande en makt, den de ej trott!
Skönhet, snille, nyss så segerrika,
Såsom döden nu — de störta lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
