Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönt hennes anlet är likt vårens dal,
Hvaröfver vilda röfvarskaror ströfvat.
På hennes milda drag en enda qväll
Har kastat skuggor, som ett sekels tunga:
Och hennes hjerta bröts likt detta tjäll,
Hvars nakna härd nu nattens stormar gunga.
Ej bortsköljdt än af ångrens heta tår
Och qvalets suck, än mellan skuggor spörjes
Af ädelt och af godt så månget spår;
Men det blott röjer livad, som Hytt och — sörjes.
Du arma dock ej ens din hemska sorg
Får visa. Ack! dess töcken blott förfära.
Stäng den i barmens natt. Till öppet torg
Ruiner blott af löjen bör du bära.
Låt blicken ljuga, strålande och huld,
Den kärlek, som mot dig har ljugen blifvit;
Den blickens lögn dig gäldas skall med guld,
Fast lögn blott gäldat kärleken, du gifvit.
Du har ej ett annat val. Som smärtan stor
Är ock din brist, sen stängd blef modersfamnen.
Med dig blott hungerns nöd och köldens bor,
Der efter skeppsbrott du sökt fåfängt hamnen.
Se icke in i detta gyllne rum,
Hvars fönsterhänge ljufva dofter lyfta,
Och kring hvars fröjder lampan vakar stum;
Dess lycka skiljs från din af berghög klyfta.
Du stundens lott skall känna dubbelt tung,
Om denna anblick lifvar tiders minnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
