Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En rysning stelnar tast i ben och miirg,
Som uti fångens, då man stängt bans galler.
Hon kan ej ljuga löjen mera. sen
För deras gräsligaste lögn hon ryste.
Hon kan ej ljuga lif nu mer, då ren
Stoft eller is är allt, som lifvet lyste.
Och Seinens kalla våg kyls snart än mer,
Sen avålnaden’1 drack glömska der, men irrar
Ännu som förr. Dock nu dess blick ej ler,
När på la Morgue den upp mot älskarn stirrar.
Slcöarinnan*).
Desdemona upphört ren att sjunga.
Hennes unga
Hjerta svalkas kring Otellos dolk.
Men än gunga
Uti alla andra hjertan genljud
Af den sång, som tjusade allt folk.
Liksom blad för storm i midnattsstunden
Skingras runden,
Hvilken nyss så doftrikt tycktes af
Toner bunden.
Och med lätta fjät de menskoblominor
Sväfva hän, likt fläkten på ett haf.
*) Stycket skrefs, sedan forf. uti Italienska Operan i Paris
bivistat eu representation af „Otello“, hvarvid Desdemonas roll gafs ai
Julia Grisi. (Förf:s. anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
