Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För oss likväl, soui ingen känner kär,
Ock efter kvilka ingen fråga sändes,
Än finnas ställen, der på varma läppar,
Från kärleksfyUda kjertan höjda dit,
Hvart enda namn, som oss betecknar, bor.
Så visst som våra tankar flyga kän
Till hemmet för vår barndoms stilla frid,
Så visst uppsökes uti denna stund
Af mången vänlig, trofast fråga rummet,
Der hägn beredes oss, som hemlöst irra.
O! ingen bättre gåfva menskokjertat
Kan bjuda åt ett annat än ett minne,
Som ej beköfver frossa utaf rummets
Ock tidens närhet för att kunna lefva.
Och om på jordens rund ett folk än finnes,
Som nära kan den fjerran skildes hugkomst,
Är det väl folket, som gått förr i döden
För dem, det älskat, ock som lefver än
I vänlig troket emot dem, det älskar.
Ty, hvad som ädelt fanns i Finlands dalar,
I forna sekel, det finns der ännu,
Okufvadt, okränkt, oåtkommeligt
För nöd och lust, för våld och väld och tid.
Det gömmes der, som milda vattnet hägnas
I diamanten, tills att sjelf han krännes.
Ock mycket är likväl sig olikt nu
Mot fordomdags också i våra dalar. — —
Vi äro ej de förste, som derur
Församlat sig i tQuartier Latin P
Århundraden ren bortnött sina vingar,
Sen från vår hembygd drogo kitåt män
Mer starke i sin kraft att allt försaka
Än vi, men lika oss likväl i kärlek
Till dessa gömda nejder, hvarur de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
