Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mea i det, som så förnedradt låg,
Än han sökte efter menskovärden.
Dock, gengångare från annan tid,
Stred han i sin egen lefnads strid
Som en man i andra åldrar hemma:
Gudar, menskor, hvilkas makt var all,
Reste sig för honom från sitt fall:
Manande han hörde deras stämma.
Och likväl, livem egt en siarblick,
Hvilken skarpt som hans till målet gick
Genom sekel, då ännu ej födda?
Ingen såsom han har stiftat lag
För en obegränsad framtids dag
Och bygt opp en verld på den förödda!
När han åt Paris sitt varde sagt,
Han ock dermed hade grunden lagt
Ej blott till en verldsstad, men till mera
Ty det blef en verld i sammandrag,
Återspeglande de tusen drag
Hvilka, spridda, folkens lif regera.
Än när riddartiden sjönk i grus,
Qvarstod mensklighetens riddarhus
I Paris, fastän der krossats throner.
Och om stundom det ock vardt förbytt
Till en röfvarkula, blef på nytt
Franska folket riddarn bland nationer.
Den, som kännt sig lycklig att få le
Åt det qvicka, liksom alla de,
Hvilka älskat att af storhet höjas,
Funno här sin rätta härd, sitt hem;
Som Paris det var också för dem,
Hvilkas håg begär blott att förnöjas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
