Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
An — från minnet — långa vintrar plundra.
Hvad väl kunde söderns lustgård bjuda
Liknande en sommarnatt i Suomi,
Hvilken, vetande, att kort iir sommarn,
Sammansmälter i en enda tafla
Allt, hvad dagen, allt hvad natten eger
Ljufvast, underbarast uppå jorden! —
Tusen himlars klarhet ler fördubblad
Utur tusen sjöars ljusa trollverld.
Riddarborgar, omkring hvilka kvimla
Kämpar, väpnade i guld och silfver,
Diktas mäktigare uti molnen,
An de någonsin på bergen byggdes.
Lundens milda tärna, hvita björken
Darrar utaf sällhet i sin ljufhet,
Lik en brud i sena brölloppsqvällen,
Och den dystert sköna granen stiger
Fram till skogens bryn så lugn, som mannen
Stiger framför hopen, sen han trotsat
Faran, hvaraf fosterlandet hemsökts.
..Men här tvinar björkens skönhet dverglik.
Granen klänger mödosamt, en främling
Liksom jag, vid kullens torra stigar.
Sjöar, ljugna fram af menskohänder,
Krympa här till regelrätta dammar,
Till en leksak för de stores nycker. —
Finge jag dock skiida än en enda
Utaf dessa fria vilda fjärdar,
Dem naturen gjutit till en spegel
För sin skönhets största högtidsstunder,
Till en bild af djupa sinnens känslor,
Som emellan stormens djerfva sällhet
Och sitt vemods dystra lycka skifta.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
