Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eu annan dag, blott mera sval ocli lugn
Äu den, som ren mot aftourodnans purpur
Sitt hufvuds gyllne lockar lutar, lik
Prestinnan söfd vid Afrodites altar V
Hvad minnen trädde i den nattens klarhet
Inför din inre blick och sökte spåren
Af flydda ungdomsdrömmar, dem du drömt
I lika nätter — då de gudabilder,
Dem ej din hand an kunnat öfversätta
Till evig marmor, trängdes i din själ,
Begärande att flyttas ut i frihet
Till det nybygge, som med mäktig vilja
Du högg dem sen i konstens stora rike!
Och sedan dagen ej mer hette — natt,
Men fått sitt rätta namn, då såg du skaror,
Sig tränga mellan blommorna, som strötts
Yjd kungaborgens fot. Du såg dem stanna,
I stilla tjusning sänkta vid de bilder,
Som sådan verklighet skänkt idealen,
Att skådarn spörjer, undrande, om han
Ej idealet sjelft — men verkligheten
Ser träda för sin blick i väldig skönhet.
Det samma Rom, som för årtusen sedan
Så många ögonblickets gudar skapat,
Ställt dina eviga i dagen fram.
Och i sin lugna storhet stå de nu,
Eikt fridens bild. der ofrid länge härjat.
Från höjden, derfrån det i sekel tryckt
Så tungt, så qväfvande på folkens frihet,
Föll Rom för de barbarer, hvilka störtat
Ur norden mot det, såsom riddartornet
För klippan, rullande från fjället, faller.
Men hämnande med tiden stort sitt fall,
Utsände samma Rom dock segerrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
