Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högt öfver sundet, medan ögat glömmer,
Att derinunder strida vågor slita
Ifrån hvarandra tvänne brödraländer.
Hur annorlunda var det icke, när
Du afsked fordom tog från samma stränder!
Då bjöd den strid, som sjöd i elementen,
Som tjöt i stormarne, som röt ur vågen,
Som brann i blixten der — en dyster bild
Af striden glödande i menskosinnen,
Fast orden ljögo frid på pergamentet.
Men skaldekonstens milda ande sträckte
Den landgång ut, på kvilken Oehlensckläger,
— Som först till lif de fallne gudar väckt —
Steg upp på Sveas strand till lagerkröning;
Ocb Anden så begynte föra ut
Det liöga fridsverk, hvartill du bar lagt
Slutstenen uti dessa minnesvårdar,
Som ej din eyen äras endast äro.
Men ej blott ögonblicket kläds i ljus,
Ej endast framtidsdagen lofvar klarhet
Vid skenet af den fackla, högre bildning
Sträckt ut mot tider, som än stunda skola.
Ur forna striders mörker och förvirring
Framstå vid samma sken i nytänd glans
Gestalter, under långa fejder vuxna
Till jättestorhet upp, men kvilkas minne
Sig ofta tett likt kämpen lägrad vid
En nattlig krigareld: ljus syns den sida
Af kjelten, som mot lågan vänds, men skuggor,
Der lian ej värms af flamman, falla svarta;
Dock högre ljus gör slut på skuggors spel.
Så skådas ock i deras rätta dager
De Sveahjeltar äfven af nationer,
Som hittills skiljts från deras sanna bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
