Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För samtid och för framtid dessa bilder.
Dem un din siarande ensam ser!
Främlingen på egen atrand.
Till Joh. Vilh. SneUman.
Uppå Yenedigs skönhet flöt dess hinmiel
Liksom en mörkblå, genomskinlig slöja
På enkans kinder, när dess sorgeår
Gått hän med långa steg — men lemnat sorgen.
Och genom slöjan fällde mån en blick,
Lik dens, som äger intet, intet mer,
Hvad han förlora kunde, men ändock
Omätliga förluster sörja hunnit.
Hvad angår honom detta hvimmel a-f
Gestalter, hvilka fylla snart den plats,
Försvinnande gestalter lerana tom,
Som mörka vågor taga in de hvitas,
Då storm med osedt ledband för dem alla!
Den skugga, vid gestaltens sida sväfvar,
Betyder ju för månen lika mycket
Och lika litet som gestalten sjelf.
Han nog har sett af vansklighet på jorden
För att sig fästa vid dess sista offer!
Och natten talade i ostörd ro
Sitt älsta modersmål, den stumma dödens.
En sång ej fläktade nu mera bort
Från anleten, der bönhörd kärlek utgjöt
Sin morgonrodnad, maskens tysta skymning,
Som lägrat sig kring lyckans hemlighet.
Ej glada skaran, slående sin rund
Kring segerbudet, tusenfaldigt eko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
