Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G af ät dess jublande berättelse
Om bragder, uti hvilkas purpurfärg
Förbleknad halfmåns stolta glans försvunnit.
Ej lyddes vandrarn, hejdande sin fart
Vid klämtningen af hjertats ökta slag,
Till ryktet, som smög fram en halfqväfd hviskning
Om domen af de ttTre1), förtrodd åt natten
Och verkställd re’11 i dess förtrogna sköte.
Ocb lejongapet spärrades förgäfves:
Det får ej sluka mer anklagelser,
Hvarunder jättetrappans marmor suckar,
Ocb hvilkas verkan vidgar dödens rike.
Dä. den blykammarns trånga hvalf ej gör
An trängre eller fyller opp det rum,
Som vattnet, rusande i djupa hålor,
Ej hunnit kräkta iii från menskonöden *).
Den tid, då dessa ljusets värf och nattens
Emellan glädjens sälla öar eller
Förtviflans klippor drefvo hjertats blod
Med hastigare fart, den var försvunnen,
Likt drömmen af den väckte lialft förglömd.
Den flyktat, som från tvillingspelarne
På Markustorget segrens stolta fanor;
Och som förlofningsringen, sjunkande
Från dogens finger uti famnen af
Blåklädda bruden: Venetianska hafvet.
Var det ett återsken af denna ring.
Som väfde in sin glans i Lidos Våg,
Der böljan kufvad slogs af kulna vindar?
O! Längesedan ringen mist sitt sken,
*1 Det stigande vattnet inträngde stundom i de underjordiska
fängelsehålorna uti Dogernas palats, till råga på de vid stenhällar
fastsmidde f&ngarnes elände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
