Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stormig afton seglarn, troende,
Att han re’n hunnit nära hemmets hamn,
Fast denna ligger fjerran bortom töcknen?
Lyss! Snyfta stoderna, som stå på vakt
Vid marmortrappan, hvaruppå Marino
Falieros hufvud, tyngdt af dogekronan,
Har rullat Hytande i eget blod?
De klaea kanske öfver undergången
Utaf den stad, till hvilken en förstöring
Har än den rätt, som staten ej mer vidkäns.
Xej, endast vindens klagan tyckes byta
Till en oändlig suckars brygga“ dessa
Pilastrar, hvilkas kapitäler skakas
Likt skeppets mastkorg uti väg för stormen;
Och morgonen, som jemte dag åt seglarn
Det hopp ånyo föder, hvilket qväfts
I nattens famntag, ammar icke lugn
At liafvets fallna drottning. Dagen,
Som annars reder Canareggios bölja
Till guldprydd täflingsbana för regattan,
I hvilken strålar täfla med hvarandra.
Den blickar mörk, lik en despot, som ej
Vill glädje se omkring sig, der han sjelf
Af fruktan eller harm med töcken höljes.
Och Canal Grande, hvilken ofta simmar
Så vänlig till lagunen, vrider sig
I våldsam oro nu, lik sårad orm,
Som etter sprutar uppå allt, hvaraf
Dess slingring hindras. Än sig vågen kastar
Till storms emot Georgios strand, hvarpå
Palladio ställt den borg för gudafrid,
Som platser höljt, der nödens och der sorgens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
